..står det på förpackningen. Jag känner mig som en stor surdeg idag. En sådan som skulle vilja ta en paus och krypa in i min svettiga förpackning och sura lite till.
Första lektionen har inte ens börjat. Jag känner för att åka hem. Men skall icke låta den där impulsen bli verklighet. Jag vet ju att det går över så fort - och att det känns bättre snart.
Det här har jag längtat efter. Sista året på lärarutbildningen. Snart examen. Sedan verklighet. Nu är också verklighet - men om ett år blir det en annan verklighet. Där jag har en utbildning med mig i ryggsäcken, blivit ett barn och en äkta make rikare. Jag har även genomgått en resa utan dess like, blivit bipolär på papper - även fast det är något jag haft med mig sedan tonåren. Det känns svårt att tänka på det. Sorgligt och tungt. Det gör ont samtidigt som det ger själafrid. Nu när jag vet, känner jag att det ger mig styrka. Jag är fortfarande samma gamla vanliga jag, även fast det har varit svårare för mig att handskas med mig själv.
Jag vill handskas med mig själv nu – det är den största skillnaden idag, om man jämför med hur jag mådde för ett år sedan.
Jäklar vad jag känner mig rik helt plötsligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar