när orden inte räcker till.

jag vet precis vilken fas jag är på väg in i. Den där trötthetsdeppen där ilska,hopplöshet och tårar kommer om vart annat. Detär då jag blir bitter över saker som annars inte rör mig i ryggen. Jag får tugga på knogarna för att inte skriva för mycket. Ibland är det svårt. Jag är otroligt tacksam över min fina make, mamma,pappa,bror och syster som alltid ställer upp och finns där när orken tryter. Det betyder allt. Ni är allt.