somnade på soffan en stund tidigare, det känns fortfarande som att någon har kört en ångvält över mig. Skulle lätt kunna gå och sova för natten nu, men jag ska vara vaken en stund till. Imorgon tänker jag ringa till min läkare och prata med honom. jag orkar inte.
Ska aldrig mer ta ut något i förskott, bara för att jag skrev, tänkte och kände att allt var så mycket bättre känns det som att jag är tillbaka på ruta ett igen. Börjar misstänka att jag har blivit väldigt stresskänslig och att det tar ut sin rätt så här i efterhand. Huvudvärken har kommit och gått senaste dagarna och jag har blivit väldigt ljuskänslig, får ont i ögonen så här på kvällen (jag vet, det låter sjukt) men så är det. Är vrålhungrig hela tiden, men så fort jag äter något mår jag illa och skulle kunna spy. Det känns inte okej, jag vill vara pigg och glad igen som jag äntligen börjat bli. dumt. Bara tanken på att plugga får mig att må dåligt och bli stressad och i min lilla hjärna kan jag inte riktigt förstå hur det skall gå om ett år när jag är ute på arbetsmarknaden och förväntas jobba heltid - jag orkar ju knappt träffa folk mer än tre dagar i rad utan att bli helt hjärndöd och trött på allt vad social kontakt heter.
/Kvällshälsningar från en trött, orkeslös och överkörd nygift kvinna.

Hittade in här via Hjänkoll och har bara läst några inlägg. Men attans bad jag känner igen mig (jag skulle kunna ha skrivit det här inlägget själv, minus att vara nygift då ;)!
SvaraRaderaKämpa på!
usch då hoppas du känner dig piggare snart igen! kram
SvaraRaderaKänner igen mig så. Gör jag något mer än 3 dagar i rad kan jag bli som överkörd av en ångvält. Deppig, ångestfylld ochorkeslös. Sade till mina arbetskamrater på arbetsträningen att det känns bra vissa dagar och skit andra. De sade att det är så för dem med. Kändes bra att bli påmind om att"friska"människor också känner så ibland. Ljuskänslig kan jag också vara ebb hel del. Inte så konstigt när du har gift dig och allt att kända såhär. Det måste ju vart en jättestress samtidigt som det är underbart. Villa och varva ned behöva nog rejält med. Semester kanske? Kram
SvaraRadera