du ska vila.

Så här såg det ut i morse på morgonpromenaden. Eller, jag gick inte så mycket. Strosade mest runt och njöt av fågelkvitter, blåsten och den där underbara stillheten. Inte ett mänskligt ljud så långt örat kunde nå, bara naturens stilla sång och lockande grönska. Det är fridfullt att höra porlande vatten och känna vindens smekningar mot huden. Vila. 

Vila. Det är precis vad jag skall göra kommande veckan, vila så fort jag blir trött och gå en liten sväng varje dag.  Är jag inte på banan om en vecka skall jag ringa igen. Tacksam för alla fina sjuksjöterskor som verkligen är bra på det där med att lugna och förklara. Hon jag talade med lyssnade, gav råd och stillade mitt dåliga samvete. Vad skulle vården egentligen vara utan dessa underbara människor?